Hans Lilja

Idag var jag inne och handlade lite i det gula varuhuset. Jag köpte tvättmedel, deodorant, tandkräm, rakblad och lite annat. Nu i början av året brukar det vara väldigt öde i varuhuset. Det är lågsäsong. Inte mycket folk under vardagskvällarna. Skönt med lite space.

Ny avdelning med utemöbler

Jag besökte den nya avdelningen där de säljer utemöbler. Det är meningen att man ska beställa i varuhuset och sedan får man möblerna hemskickade. Känns lite konstigt om man skulle vilja köpa ett nytt trädgårdsbord och man bor i Ullared. Då ska det gå lastbilar korts och tvers genom Sverige och så ska man vara hemma när leveransen kommer på eftermiddagen. Köper man något som trädgårdsmöbler och bor i närheten, vill man nog ha hem dem direkt. Ta möblerna med sig. Inte vänta i en vecka.

Jag provade en hängstol och den var väl okej att sitta i. Men stolen var lite svår att komma upp ur. Jag tror den hängde för lågt.

I nuläget har jag ingen uteplats med utemöbler. Men i framtiden ska jag ha en veranda likt de som man ser i amerikanska filmer och där ska finnas någon form av hammock. Man ska kunna sitta (ligga) och gunga lite. Utsikten ska vara åt väster så man får kvällssol och helst lite vatten att titta på också. En sjö eller ett hav går bra. På verandan ska det finnas ett stort bord med stolar så man kan bjuda hem vänner på grillafton med god mat och dryck. Kan denna vision, dröm bli verklighet tro?

Jag noterade att de redan nu i februari börjat med påskpynt i varuhuset. Det var gula fjädrar, äggljus och påsktuppar med mera. Är inte det tidigt? Säsongerna är inte vad de bruka vara.

Vi hörs!

/Hans

Idag onsdag kväll öppnade skidbacken i Ullared, som ligger vid campingen. Under flera veckor har föreningen Ullareds slalomklubb tampats med vädergudarna. De senaste dagarna har det varit regn, rusk och blåst. Snön försvann under helgen i Ullared. Men de har lyckats få sådan mängd snö att skidbacken kan öppnas för skidåkare.

De senaste dagarna har det varit plusgrader men innan det var det minusgrader och snökanonerna har kunnat göra konstsnö. Skidbacken har också en fin pistmaskin som kör ut snön och det blir bra.

Slalomgalen

När jag var ung så åkte jag mycket slalom och då var det nästan alltid mycket snö på vintrarna. Det blev att man åkte varje dag i skidbacken. Körde störtlopp, hade hopptävlingar och åkte baklänges i ankarliften med mera. Man var slalomgalen. När man körde omkull slog man sig aldrig. Kroppen kändes som den var gjord av gummi.

Jag vet inte hur gammal jag var när jag började åka slalomskidor. Kanske runt 8-10 år. Då i början körde mamma mig till den gamla skidbacken i Ullared och så väntade hon i timmar när jag åkte utför. Ibland hade hon med sig längdskidor och tog en tur. Efter något år tröttnade hon på väntandet så hon började också åka utför. Eftersom jag växte upp med en ensamstående mamma gjorde vi mycket saker tillsammans. Mamma tyckte det var roligt med slalom, så vi var iväg på en del skidresor minns jag. Vi var i Hemsedal i Norge, i svenska fjällen och även i Österrike.

Kan jag bli slalomgalen igen?

Det tråkiga i min berättelse om min slalomgalna tid är att den tog slut när jag blev vuxen. Sedan man får ordna slalomåkandet själv har det inte blivit mycket med det hela. Jag har kvar pjäxor och skidor, som troligtvis är antika vid detta laget, om jag skulle få för mig att åka.

Senast jag åkte slalom var jag i Isaberg, Hestra som ligga i Småland. Det jag minns var att jag vår livrädd för att ramla. Stel och inte en gummigubbe som i ungdomen. Man var hela tiden rätt för att ramla och skada löparbeten, som är viktiga för mig.

Jag får ta tag i slalomåkandet och passa på och åka innan snön försvinner. Till helgen kanske jag tar en tur till skidbacken i Ullared. Vi får se om det blir gipsade ben nästa vecka eller om jag blir slalomgalen igen.

Vi hörs!

/Hans