Ny avdelning i varuhuset

Idag var jag inne och handlade lite i det gula varuhuset. Jag köpte tvättmedel, deodorant, tandkräm, rakblad och lite annat. Nu i början av året brukar det vara väldigt öde i varuhuset. Det är lågsäsong. Inte mycket folk under vardagskvällarna. Skönt med lite space.

Öde varuhus i Ullared
Öde varuhus under lågsäsongen.

Ny avdelning med utemöbler

Jag besökte den nya avdelningen där de säljer utemöbler. Det är meningen att man ska beställa i varuhuset och sedan får man möblerna hemskickade. Känns lite konstigt om man skulle vilja köpa ett nytt trädgårdsbord och man bor i Ullared. Då ska det gå lastbilar korts och tvers genom Sverige och så ska man vara hemma när leveransen kommer på eftermiddagen. Köper man något som trädgårdsmöbler och bor i närheten, vill man nog ha hem dem direkt. Ta möblerna med sig. Inte vänta i en vecka.

trädgårdsmöbler i bambuträ
Trädgårdsmöbler i bambuträ.
utemöbler i rotting
Trädgårdsmöbler i rotting.
plastblommor pryder utebord
Plastblommor pryder utebordet.

Jag provade en hängstol och den var väl okej att sitta i. Men stolen var lite svår att komma upp ur. Jag tror den hängde för lågt.

Hans i hängstol
Hans i hängstol på nya avdelningen.

I nuläget har jag ingen uteplats med utemöbler. Men i framtiden ska jag ha en veranda likt de som man ser i amerikanska filmer och där ska finnas någon form av hammock. Man ska kunna sitta (ligga) och gunga lite. Utsikten ska vara åt väster så man får kvällssol och helst lite vatten att titta på också. En sjö eller ett hav går bra. På verandan ska det finnas ett stort bord med stolar så man kan bjuda hem vänner på grillafton med god mat och dryck. Kan denna vision, dröm bli verklighet tro?

påskljus i varuhuset
Påskpynt i varuhuset.

Jag noterade att de redan nu i februari börjat med påskpynt i varuhuset. Det var gula fjädrar, äggljus och påsktuppar med mera. Är inte det tidigt? Säsongerna är inte vad de bruka vara.

Vi hörs!

/Hans

Besökte sevärdheten Borrås Skåra

Under lördagen vaknade jag till nedan soluppgång i Ullared. Förmiddagen fortsatte med sol så jag åkte en liten tur till Varberg, som ligger cirka 30 km från Ullared mot Västkusten.

Soluppgång i Ullared
Soluppgång i Ullared.

Efter besöket i Varberg åkte jag gamla vägen mot Väröbacka och sedan till sevärdigheten Borrås Skåra. Jag har varit där tidigare och man blir alltid lika imponerad av naturens skapelser. Borrås Skåra är en klyfta genom ett berg som är cirka 100 meter lång och mellan 0,5-2,5 meter bred. Sidorna är ett par meter höga. När man går igenom klyftan får man en speciell känsla.

Borrås skåra utanför Väröbacka
Borrås Skåra.

Utsikt över natur och fabrik

När man har gått igenom Borås Skåra kan man ta sig upp till en utsiktsplats där man ser ut över nejderna. Man ser exempelvis fabriken Södra cell Värö (Väröbruk) där de bland annat tillverkar pappersmassa.

Natur och fabriken Väröbruk.
Från utsiktsplatsen syns Södra cells fabrik i Värö.
Informationstavla från Länsstyrelsen Halland om Borrås Skåra
På informationstavlan från Länsstyrelsen Halland kan man läsa om Borrås Skåra.

Idag är det söndag och tråkigt väder. På söndagar brukar jag springa långpass. Sakta löpning och minst 1,5 timmar. Bra träning inför kommande maratonlopp i sommar. Mål måste man ha.

Vi hörs!

/Hans

Skidbacken i Ullared öppen

Idag onsdag kväll öppnade skidbacken i Ullared, som ligger vid campingen. Under flera veckor har föreningen Ullareds slalomklubb tampats med vädergudarna. De senaste dagarna har det varit regn, rusk och blåst. Snön försvann under helgen i Ullared. Men de har lyckats få sådan mängd snö att skidbacken kan öppnas för skidåkare.

Skidliften vid Ullareds skidbacke, Trollhöjden.
Liften vid skidbacken i Ullared.

De senaste dagarna har det varit plusgrader men innan det var det minusgrader och snökanonerna har kunnat göra konstsnö. Skidbacken har också en fin pistmaskin som kör ut snön och det blir bra.

Slalomgalen

När jag var ung så åkte jag mycket slalom och då var det nästan alltid mycket snö på vintrarna. Det blev att man åkte varje dag i skidbacken. Körde störtlopp, hade hopptävlingar och åkte baklänges i ankarliften med mera. Man var slalomgalen. När man körde omkull slog man sig aldrig. Kroppen kändes som den var gjord av gummi.

Ullared slalomklubbs klubbstuga vi campingen i Ullared
”Klubbstugan” vid slalombacken, campingen i Ullared.

Jag vet inte hur gammal jag var när jag började åka slalomskidor. Kanske runt 8-10 år. Då i början körde mamma mig till den gamla skidbacken i Ullared och så väntade hon i timmar när jag åkte utför. Ibland hade hon med sig längdskidor och tog en tur. Efter något år tröttnade hon på väntandet så hon började också åka utför. Eftersom jag växte upp med en ensamstående mamma gjorde vi mycket saker tillsammans. Mamma tyckte det var roligt med slalom, så vi var iväg på en del skidresor minns jag. Vi var i Hemsedal i Norge, i svenska fjällen och även i Österrike.

Ullareds skidbackes pistmaskin
Ullared slalomklubbs pistmaskin vid skidbacken.

Kan jag bli slalomgalen igen?

Det tråkiga i min berättelse om min slalomgalna tid är att den tog slut när jag blev vuxen. Sedan man får ordna slalomåkandet själv har det inte blivit mycket med det hela. Jag har kvar pjäxor och skidor, som troligtvis är antika vid detta laget, om jag skulle få för mig att åka.

Senast jag åkte slalom var jag i Isaberg, Hestra som ligga i Småland. Det jag minns var att jag vår livrädd för att ramla. Stel och inte en gummigubbe som i ungdomen. Man var hela tiden rätt för att ramla och skada löparbeten, som är viktiga för mig.

Jag får ta tag i slalomåkandet och passa på och åka innan snön försvinner. Till helgen kanske jag tar en tur till skidbacken i Ullared. Vi får se om det blir gipsade ben nästa vecka eller om jag blir slalomgalen igen.

Vi hörs!

/Hans

Vandra Storulvån till Sylarna

Denna vecka har det varit regn och rusk i Ullared. Snön som kom har regnat bort. Det blir inga vinterbilder i detta inlägg som jag nämnde i förra inlägget. Utan jag tänkte berätta mer om när jag var i Jämtländska fjällen och vandrade.

Storulvåns fjällstation i Jämtland
Storulvåns fjällstation.

Jag körde de cirka 100 milen från Ullared upp till Storulvåns fjällstation. Stannade och övernattade i Dalarna på vägen upp. Sov en natt vid Storulvåns fjällstation och vandrade den 16 km in till Sylarnas fjällstation. Hade fantastiskt väder den dagen.

Vandrar på leden mot Sylarnas fjällstation.
Vandrar mot Sylarnas fjällstation.

Att vandra i fjällen försöker jag göra varje år. Det är så vackert och rofyllt att ge sig ut i ingenmansland. Vidderna och vyerna är fantastiska. Det primitiva livet med att sova i tält. Höra ljudet från gasolkökets låga när man värmer vatten till morgonkaffet eller maten.

Solnedgång vid Sylarnas fjällstation
Livet är toppen vid Sylarnas fjällstation och kvällens solnedgång.

Topptur till Storsylen

Dag tre vandrade jag upp på Storsylens topp som ligger 1762 m.ö.h. Det är lite svårt att hitta leden upp till toppen mot slutet. Stenar brukar vara utmärkta med röda prickar men ju längre upp man kommer desto svårare är de att hitta de utmärkta stenarna. Då får man ta sikte på andra vandrare som har kommit längre upp på berget. På vägen upp till Storsylen och uppe på toppen träffade jag på flera personer.

Glad kvinna på toppen av Storsylen.
Glad kvinna på toppen av Storsylen. Fotbevis för sociala medier är ett måste.

Ibland undrar jag om det är något genetiskt i oss människor att vi vill upp på toppar. Man vandrar och sliter i timmar och så kommer man upp på en bergstopp. Är där några minuter och sedan vill man ner. Mission completed!

När man gjort en topptur är man mör i kroppen. Men efter en dusch på Sylarnas fjällstation och mat känner man sig som en ny människa.

När jag varit vid Sylarnas fjällstation i några dagar vandrade jag åter till Storulvåns fjällstation och tog det lugnt ett par dagar. Sprang fjällöpning, läste och gick kortare dagsturer.

En tallrik med lunch på Storulvåns fjällstation.
Lunch på Storulvåns fjällstation.

Dagen jag åkte vidare åt jag lunch på Storulvåns fjällstation och den var god efter all pulvermat som man ätit dagarna innan.

Hyrde rum i byn Edåsdalen

På vägen hemåt stannade jag i byn Edåsdalen och hyrde ett rum. Edåsdalen ligger några mil utanför Åre. Jag bodde där i några dagar och tränade löpning. En dag åkte jag till Vålådalens fjällstation och sprang upp på toppen av Ottfjället 1265 m.ö.h. Den dagen var ingen bra löpdag. Jag fick stanna flera gånger och vila på fjällsluttningen. Hade ingen energi i kroppen. Det var bara tungt. Men så är det ibland. Det är bara att ta nya tag på nästa tur. Aldrig ge upp.

Detta var min semester i Jämtlandsfjällen och jag hoppas att det inte dröjer länge till nästa fjälltur. Då ska jag vandra, springa och bara vara. Gör det du med. Upplev Svenska fjällen. Det är dagens tips.

Vi hörs!

/Hans

Jämtland, Åre och jag

Denna veckan är det alpina skid-VM i Åre. Skidåkare kommer att tävla om medaljer i störtlopp, super G, storslalom, slalom, alpin kombination och lagtävling. Mycket folk väntas besöka den lilla orten Åre.

Men jag tänkte inte skriva om Åre vintern 2019 utan när jag besökte Åre sommaren 2018 under min semester. Nästan varje år brukar jag åka och fjällvandra på semestern. Det brukar oftast bli i Jämtlandsfjällen.

Vandra Storulvån till Sylarnas fjällstation

Hans på Storsylens topp 1762 m.ö.h.

Den 25 juli 2018 körde jag förbi Åre när jag åkte till Storulvåns fjällstation. Därifrån vandrade jag de 16 km in till Sylarnas fjällstation. Var uppe på fjälltoppen Storsylen som ligger 1762 m.ö.h. Storsylen är Jämtlands högsta punkt och det var fantastisk fint väder dagen jag var uppe på toppen. Det var tredje gången jag vandrat upp på fjälltoppen. Jag har tidigare vandrat från syd, från Norge och nu från Storulvån. Sylarna ligger på gränsen mellan Sverige och Norge. Sylarna är Sveriges högsta och sydligaste fjällmassiv. Kan varmt rekommenderas.

Solnedgång vid Sylarnas fjällstation.
Solnedgång vid Sylarnas fjällstation.

Kabinbanan till Åreskutans topp

På vägen hem från Storulvåns fjällstation stannade jag i Åre några dagar. Jag bodde utanför Åre i byn Edsåsdalen. Jag har varit där tidigare och tycker det är trevligt.

Bild från kabinbanan över orten Åre.
Åre från kabinbanan upp till Åreskutan.

En dag åkte jag kabinbanan 1274 m.ö.h. upp till Åreskutan. Den sista biten upp till toppen får man gå. Samma dag som jag var där var det löptävlingen Vertical K. Tävlingen startar vi Åre torg och sedan springer löparna 1000 höjdmeterna upp till Åreskutans topp. Det är cirka 5 km.

Löpare springer löptävlingen Vertical K upp till Åreskutans topp.
Löptävlingen Vertical K upp till Åreskutans topp.

Denna vecka i februari 2019 när det är alpina VM skulle man vilja vara i Åre. Jag har aldrig varit i Åre under vintern. Hoppas det går bra för de svenska skidåkarna. Heja, heja!

Det var allt jag har att skriva om denna dag. Det kommer ett nytt inlägg på söndag. Då kommer jag att skriva om något som ligger närmare i tiden hoppas jag. Jag har tänkt att jag ska gå en sväng i skogen och fotografera det fina vinterlandskapet. Men det har inte varit väder till detta. Bara disigt, tråkigt snöoväder här i Ullared.

Vi hörs!

/Hans