Skidbacken i Ullared öppen

Idag onsdag kväll öppnade skidbacken i Ullared, som ligger vid campingen. Under flera veckor har föreningen Ullareds slalomklubb tampats med vädergudarna. De senaste dagarna har det varit regn, rusk och blåst. Snön försvann under helgen i Ullared. Men de har lyckats få sådan mängd snö att skidbacken kan öppnas för skidåkare.

Skidliften vid Ullareds skidbacke, Trollhöjden.
Liften vid skidbacken i Ullared.

De senaste dagarna har det varit plusgrader men innan det var det minusgrader och snökanonerna har kunnat göra konstsnö. Skidbacken har också en fin pistmaskin som kör ut snön och det blir bra.

Slalomgalen

När jag var ung så åkte jag mycket slalom och då var det nästan alltid mycket snö på vintrarna. Det blev att man åkte varje dag i skidbacken. Körde störtlopp, hade hopptävlingar och åkte baklänges i ankarliften med mera. Man var slalomgalen. När man körde omkull slog man sig aldrig. Kroppen kändes som den var gjord av gummi.

Ullared slalomklubbs klubbstuga vi campingen i Ullared
“Klubbstugan” vid slalombacken, campingen i Ullared.

Jag vet inte hur gammal jag var när jag började åka slalomskidor. Kanske runt 8-10 år. Då i början körde mamma mig till den gamla skidbacken i Ullared och så väntade hon i timmar när jag åkte utför. Ibland hade hon med sig längdskidor och tog en tur. Efter något år tröttnade hon på väntandet så hon började också åka utför. Eftersom jag växte upp med en ensamstående mamma gjorde vi mycket saker tillsammans. Mamma tyckte det var roligt med slalom, så vi var iväg på en del skidresor minns jag. Vi var i Hemsedal i Norge, i svenska fjällen och även i Österrike.

Ullareds skidbackes pistmaskin
Ullared slalomklubbs pistmaskin vid skidbacken.

Kan jag bli slalomgalen igen?

Det tråkiga i min berättelse om min slalomgalna tid är att den tog slut när jag blev vuxen. Sedan man får ordna slalomåkandet själv har det inte blivit mycket med det hela. Jag har kvar pjäxor och skidor, som troligtvis är antika vid detta laget, om jag skulle få för mig att åka.

Senast jag åkte slalom var jag i Isaberg, Hestra som ligga i Småland. Det jag minns var att jag vår livrädd för att ramla. Stel och inte en gummigubbe som i ungdomen. Man var hela tiden rätt för att ramla och skada löparbeten, som är viktiga för mig.

Jag får ta tag i slalomåkandet och passa på och åka innan snön försvinner. Till helgen kanske jag tar en tur till skidbacken i Ullared. Vi får se om det blir gipsade ben nästa vecka eller om jag blir slalomgalen igen.

Vi hörs!

/Hans