Stockholm Marathon månad

Varje år i början av juni brukar jag springa Stockholm Marathon. Det är ett bra träningsmål att ha framför sig. I år var det meningen att jag skulle springa mitt 14:e Stockholm Marathon. Men loppet är framflyttat på grund av viruset som härjar runt om kring oss. Det är ingen bra ide att samla cirka 20 000 löpare på samma plats i nuläget.

Hans Lilja i mål på Stockholm Marathon 2019.
Jag efter Stockholm Marathon 2019.

När jag sprang Stockholm Marathon 2019 gjorde jag en liten film som du kan titta på här nedan.

Att springa långt är en mental utmaning och inte så mycket en fysisk utmaning. Har man tränat regelbundet och gjort sina långpass är det inte så jobbigt. Men man vet aldrig. Allt kan hända under ett lopp. Man kan få magkramp och då är det svårt att ta i och springa. Det mentala är att pressa kroppen trots att den säger “sluta spring”- det gör ont i axlar, armar, ben och fötter.

Katastroflopp är också viktiga

Men ibland går man in i väggen och tappar all kraft. Jag kommer ihåg ett Marathon och jag hade sprungit cirka 30 km. Benen blev stumma. Hade ingen energi att få fart på benen. En medlöpare gick fortare än jag sprang. Detta glömmer jag aldrig. Då var jag nära maxtiden. Jag tycker dock det är bra att man har haft dessa lopp för då lär man sig att förbereds sig väl. Träning, mat och dryck. Mitt första Marathon fick jag skavsår på stortån. En blåsa som sprack och hela tån var skinnflådd. Det gjorde fruktansvärt ont varje gång jag satte ner foten. Men nu vet jag vilka sockar som jag ska ha och hur jag ska förbereda fötterna innan längre lopp. Jag brukar klippa tånaglarna och smörja in dem med vaselin. Sedan använder jag skor som är väl insprungna.

Ryggsäck med förberedelsesaker.
I min startrygga har jag allt inför mina förberedelse.

Detta var lite tankar om Marathonlöpning. Denna vår har varit omtumlande på många sätt och vis. Jag har tränat en hel del men det känns konstigt när man inte får springa löptävlingar. Jag brukar springa motionslopp här i södra Sverige och då har man små mål att se fram emot. Nu har det inte blivit några lopp. Det känns tomt. Jag har några fjällmarathon framåt hösten som jag skulle vilja göra men man vågar inte anmäla sig i nuläget. Allt är så ovisst.

Ha det bra – vi hörs!

/HansLilja