Nu nalkas hösten 2019. Kylan och den klara luften smyger sig på. Mörkret kommer allt närmare dag efter dag. Morgon, kväll och natt blir längre. Dagarna blir kortare. Inledningen av hösten tycker jag är skön men när kylan kommer och termometern drar sig nedåt minusgrader är det inte lika trevligt. Slask, snö och kyla kan man vara utan.
Solnedgång i Ullared en höstkväll.
När jag var ute och sprang på den gamla pyttebanan (eller järnvägen som vi i Ullared kallar den) mot Fegen såg jag denna vackra solnedgång. Som tur var hade jag kameran med mig och kunde ta en bild. Man blir häpen över de fantastiska färgerna som moder jord kan framkalla. Några minuter senare var solen borta och skymningen gjorde sitt intåg.
Hoppas jag kan få fler sådana här fina kvällar. De ger en energi.
Jag och min bilintresserade bror åkte till bilkyrkogården Kyrkö Mosse utanför Ryd i Småland. Det var fascinerande att se alla gamla bilar som hade slukats upp av naturen. Träd och buskar växte runt skrotbilarna och på vissa bilar igenom dem. Stora träd kom upp ur rosthål i skärmarna och då får man en uppfattning om hur länge bilarna har stått där.
Bilkyrkogården vid Kyrkö Mosse bjuder på fascinerande upplevelser.
Bilkyrkogården Kyrkö Mosse utanför Ryd i Tingsryds kommun är en populär sevärdhet. När vi var där var det mycket folk som ville se de gamla bilarna.
Volkswagen-bubbla har sett sina sista dar på bilkyrkogården Kyrkö Mosse.
Åke på myren
Åke föddes i början på 1900-talet och kallades “Åke på myren”. Under 30-talet köpte Åke en bit torvmosse och en stor bredbladig spade. Han bröt torv som användes i stallarna och som sedan blev eftertraktat gödningsmedel. Åke byggde också sin egen rivmaskin som drevs av gamla uttjänta bilmotorer.
Historien om Åke på Kyrkö Mosse man man läsa om på en infotavla.
Åke startade sedermera en bilskrot där han tog tillvara på bilarnas reservdelar. 1974 köpte Åke sin sista skrotbil och han bedrev bara försäljning av reservdelar. Åren gick och skrotbilarna blev liggande i markerna kring mossen.
I slutet av 1900-talet beslutade kommunen att skrotbilarna skulle forslas bort och ett vite utfärdades om så ej skedde. Vid denna tidpunkt var Åke på servicehem med vacklande hälsa och kunde inte genomföra detta. Det blev debatt om kommunens beslut och det hela mynnade ut i att skrotbilarna fick vara kvar.
Idag är Kyrkö Mosse utanför Ryd ett populärt besöksmål och jag kan rekommendera ett besök dit. Bilkyrkogården ligger utanför Ryd i Tingsryd kommun. Om man kör till Ryd och ta väg 119 och kör 2,7 kilometer västerut så komme man dit.
Det finns mycket information på Internet om Kyrkö Mosse. Det är bara att söka.
Nu var det avklarat. Idre fjällmaraton 2019. 45 kilometer fjällöpning. Starten var vid Idre fjälls torg som ligger vid en skidanläggning några kilometer från Idre samhälle. Starten gick klockan 10:00. Vädret var vindstilla och runt 15 grader. Perfekta förhållande. Senare på dagen blev det lite mulet och några regndroppar slog i backen. Men det var bara skönt.
Hans är förväntansfull dagen innan Idre fjällmaraton 2019.
I början av loppet var det steniga stigar. Sedan kom man upp på kalfjället och såg vyerna och vidderna. Fantastiskt att uppleva. Efter en sväng uppe på fjället bar det av neråt och sedan fick man springa en hel del myrlöpning. Det var blött och tungt. Mot slutet var det åter några rejäla stigningar och då gick man upp för branterna med tunga ben. Jag kom i mål på Idre fjällmaraton efter drygt 8 timmar. Ingen bra tid. Men när det gäller fjällöpning bryr jag mig inte om tiden. Det är upplevelsen som är viktig. Det får ta den tiden det tar.
Starten dagen innan Idre fjällmaraton 2019.Hans ger tummen upp på Idre fjällmaraton 2019.
Anmälde mig till fel fjällmaraton
När jag tidigare i somras hade bestämt mig för att jag skulle springa fjällmaraton sökte jag på Google. “Fjällmaraton den 24 augusti”. Jag visste vilket datum loppet som jag hade tänkt springa gick. Jag fick upp ett lopp och anmälde mig. När jag fick bekräftelsen stämde inte uppgifterna. Satan! Jag hade anmält mig till fel fjällmaraton. Efter max 5 minuter skickade jag e-post och ville avanmälan mig. Skrev att jag valt fel fjällmaraton. Men nej. Det gick inte. Efter ett antal e-post till företaget som tog emot anmälningarna, kortbetalningen (ett norsk företag) fick jag svar från tävlingsledaren:
Hej Hans!
Tack för ditt mail och tråkigt att läsa att du ångrar ditt köp, även om vi läser att det var ett misstag.
Som arrangör behöver vi hålla de ramar som gäller för anmälan till loppet och får rekommendera dig att försöka sälja startplatsen vidare till annan deltagare.
Av loppets namn, Idre Fjällmaraton, framgår att loppet arrangeras i Idre. Den paragraf du hänvisar till gäller inte för idrottsevenemang. (Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler)
Undantag för ångerrätten 11 § Ångerrätt gäller inte för avtal som 12. avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet, servering, catering eller någon annan liknande tjänst, inkvartering, varutransport eller biluthyrning, om näringsidkaren ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod, eller
Det fjällmaraton som jag hade tänkt springa gick i Sälen cirka 10 mil söderut. Nu fick jag köra 2×10 mil extra eftersom jag bor i södra Sverige. Så man bör inte vara för snabb när man anmäler sig till löptävlingar. Vad jag vet nu gick det 3 stora fjällmaraton den 24 augusti 2019. Nu har jag avklarat ett. Nästa år kanske det blir Sälen eller något annat fjällmaraton.
Campingen Renen vid Idre fjäll
Jag åkte mot Idre fjäll efter arbetet under torsdagen. Stannade lite ovanför Mariestad vid ett naturreservat och sov i husbilen. Under fredagen körde jag de resterande milen upp till Idre fjäll. Det var ganska exakt 70 mil dit. Lång resa för att springa en löptävling.
Campingen Renen vid Idre fjäll.
Vid cirka klockan 16:00 tiden var jag framme. Checkade in vid hotellets reception. Jag hade bokat plats på den nya campingen Renen. Parkerade husbilen och bytte om till löpkläder. Klockan 17:00 var det ordnat med uppladdnings-löpning inför lördagens lopp. Vi var runt 20-30 personer som sprang lättare löpning och fick tipps och trix inför lördagens lopp. Det var skönt att röra på kroppen efter två dagars bilkörning.
Campingen Renen fick besök av en ren.
Efter löpningen duschade jag och sedan var det uppladdnings-buffé vid hotellet.
Mina grannar på campingen Renen var fascinerade av en ren som gick på området. Givetvis skulle det dokumenteras med mobilfoto. Jag antar att de lägger upp bilderna på sociala medier. Jag var mer fascinerade av campinggrannarna som stod där med sina mobiler.
Nya lopp – nya mål
Efter det att man haft ett mål och genomför det – gäller det att sätta upp nya. Så fungerar jag. Ständigt sätter jag upp kortsiktiga mål och långsiktiga mål.
Mitt nästa större lopp (mål) är Lidingöloppet 30 kilometer som jag ska springa lördagen den 28 september 2019. Det som jag måste träna mer på är långdistanslöpning. Jag måste ha fler träningspass på över två timmar. Sen är det också fler intervall-pass.
Men så är det nästan alltid. Man känner att man har tränat för lite inför ett lopp. När blir man nöjd?
Idag för 2 år sedan sprang jag Ultravasan 90 km. En utmaning utöver det vanliga. Innan Ultravasan hade jag “bara” sprungit drygt 60 km som längst. Det var nere i Skåne på Kullamannen. Nu var det 30 km till att springa.
2017 fyllde jag 45 år och att springa Ultravasan 90 km var en födelsedagspresent till mig själv. Veckan före loppet bodde jag på Högfjällshotellet i Sälen några dagar och sprang på fjället. Tog det lugnt. Dagen innan loppet åkte jag till ett nytt boende i Mora som jag hittade på AirBnB. Det var ett rum i en privatbostad. Paret som bodde i huset flyttade ut till sommarstugan. Jag och fyra löpare till flyttade in i huset. Mitt rum blev dottern i husets rum. Det var mycket rosa och gulliga dockor i rummet minns jag. Men bra boende. De är väl vana att hyra ut rum i Mora eftersom det är många som gör vasaloppen.
Hans anländer till starten av Ultravasan 90 km 2017.
Starten på Ultravasan gick klockan 05:00 på morgonen. Jag åka buss från Mora till Sälen där starten var. Det var 10-15 grader och lätt duggregn ute. Efter den obligatoriska pepp-musiken gick starten. Sedan var det bara att springa. Kilometer efter kilometer. Mil efter mil. Det gick okej att springa. Man hade varje vätskekontroll som mål. I perioder regnade det mycket och man började frysa en del. Mot slutet av Ultravasan klarnade det upp lite och målgången i Mora var fantastisk. Hejarop, trötthet och positiva känslor i kroppen. Jag klarade det!
Tankens kraft
Hans vid målet på Ultravasan 90 km.
Ultravasan eller alla längre lopp är egentligen ingen fysisk utmaning utan mer en psykisk utmaning. Det gäller att slå bort de negativa tankarna i huvudet att man är trött, hungrig och att kroppen/benen gör ont. Bara mata på. Försöka att hålla farten och få i sig näring regelbundet. Smärtan och tröttheten går också i perioder under ett längre lopp. Upp och ner. Men tankens kraft vinner över musklerna. Kroppen klarar av mycket mer än man tror.
Jag kom i mål men det tog sin tid. Som vanligt efter ett längre lopp känner man att man borde tränat mer och då fler långpass. Man kan inte nog understryka att springa långpass när man håller på med maraton-distanser eller längre.
Efter Ultravasan gjorde jag en liten film som finns på YouTube. Här nedan kan du se filmen:
Idre fjällmaraton kommande utmaning
Under min semester i somras var jag uppe i fjällen och sprang. Först var jag i Idre fjäll och sedan vid Grövelsjöns fjällstation. Grövelsjön var fantastiskt med kalfjället bara några hundra höjdmeter ovanför fjällstationen.
Hans förbereder sig för fjällmaraton sommaren 2019.
Den 24 augusti ska jag springa Idre fjällmaraton 45 km och det kommer att bli en utmaning. Hoppas det blir okej väder. Att springa fjällmaraton är inte som att springa Stockholm maraton, vilket jag gjort över tio gånger. Terrängen är annorlunda med slingriga stigar, sten och branter. Men samtidig en fantastisk upplevelse med vidderna och vyerna på fjället. Jag skriver mer om detta i ett framtida blogginlägg.
Tidigare i våras fick jag upp ögonen och intresset för att skaffa en skåpbil (van) och bygga om den till husbil. Jag började titta på massa YouTube-filmer och blev mycket inspirerad. Gick med i en facebookgrupp, Vanlife Sverige och fick ännu mer information och inspiration om Vanlife-livet. De har också en podd som är mycket bra.
I facebook-gruppen hittade jag en skåpbil som var till salu och den fanns inte så långt från där jag bor. Jag åkte dit med min bror och köpte den. Sedan började jag bygga om skåpbilen till en husbil. Under min semester var det tänkt att jag skulle bygga klart husbilen första veckan och sedan åka norröver i tre veckor. Det blev att jag byggde i tre veckor och åkte till Jämtlandsfjällen i en vecka. Kom inte så långt norröver som jag ville. Husbilen blev inte klar som jag tänkt mig. Allt tar mycket längre tid än man tror. Dagarna räcker inte till och sedan var det runt 30 grader varmt de veckorna jag byggde husbil. Inte det optimala.
Burning van blev min första vanlife-träff
Min första vanlife-träff blev Burning van vid Stenbrottet i Hällekis, som ligger vid Kinnekulle. Det var drygt 20 mil dit enkel resa och jag körde direkt efter jobbet och var framme lite efter kl. 20:00 på fradagskvällen. Var där sedan till söndagen.
Burning van-träff vid Stenbrottet Hällekis
Sedan blev det vanlife-häng i dagarna två tillsammans med drygt 100 andra vanlifers. Det var intressant att se alla byggen och människor.
Vanlife-liv vid brasan
Det var många olika sorters vans. Nya och gamla. Det fanns bland annat en Volkswagen buss från 1958 som hade väldigt fin patina. Den är alltså över 60 år gammal.
Volkswagen buss från 1958
Jag kommer nog skriva mer om mitt husbils-bygge, van-bygge lite längre fram här i bloggen.
